Sedan början av januari 2026 har Iran utsatts för intensiva protester, hårt förtryck, växande konflikter och krig, instabilitet och en förvärrad humanitär kris. Ett eldupphör har sedan dess utlysts.

Normalt sett skulle en vapenvila innebära lättnad och stabilitet. Men för många i Iran har det inneburit besvikelse snarare än en lösning. Situationen gör att den hårdföra regim som fortfarande är på plats – allmänt känd för hårt förtryck, övergrepp och våldsamma tillslag mot sitt eget folk – inte kan omgruppera sig med förnyad beslutsamhet. Det som återstår är ett sårat men trotsigt ledarskap och ett folk som står inför växande rädsla, osäkerhet och ett förlorat hopp om meningsfull förändring.

En vapenvila som ledde till besvikelse, inte lättnad

Samma dag som eldupphöret bekräftades, den 8 april, fick vi uppdateringar från våra nätverk i Iran som beskrev situationen på marken.

Deras ord ger en tydlig bild av den känslomässiga och sociala verkligheten bakom rubrikerna:

Den allmänna stämningen efter vapenvilan var inte präglad av lättnad utan av djup oro, rädsla och besvikelse. I motsats till vad som kunde antas utifrån var många människor inte lika upprörda över kriget i sig som de var över det faktum att det hade stoppats.

Trots alla umbäranden, ljudet av explosioner, skador på hem och till och med personskador trodde många av oss att detta krig äntligen skulle kunna föra oss till en punkt av befrielse och frihet. Av den anledningen sågs inte tillkännagivandet om eldupphör som ett tecken på tröst, utan snarare som förlusten av ett hopp som hade börjat formas i våra hjärtan.

Ökad rädsla och osäkerhet i landet

Jag är nu mer rädd än någonsin för vår framtid, eftersom vi inte vet vad som väntar efter denna vapenvila, och om den kommer att leda till ett ännu hårdare och mörkare förtryck än tidigare.

Min största oro nu är att vi återigen kan tvingas leva i skuggan av samma regim och under samma förhållanden, utan någon verklig förändring av vårt öde.

Idag har Iran gripits av rädsla. Vanliga människor syns sällan på gatorna. Antalet kontrollstationer har ökat betydligt. Det råder en tung stämning och den mest synliga närvaron är regimens styrkor och anhängare.

Rapporter har också kommit om stridande som rekryterats från Irak, Libanon och Afghanistan. De rör sig genom gatorna på motorcyklar och skapar en atmosfär av rädsla och hot genom att ropa slagord som “Haydar” och “Allahu Akbar”. (Haydar är ett religiöst arabiskt ord som symboliserar mod och styrka; det betyder “lejon”).

Det har också rapporterats att en högt uppsatt iransk domare, efter att vapenvilan bekräftats, uppmanade till påskyndade avrättningar av protestfångar. Tillgången till internet är fortfarande extremt begränsad. Kontakten med team inne i landet är kort, utspridd och fylld av ångest.

Dagligt liv under tryck: ekonomiska och mänskliga kostnader

Den ekonomiska situationen förvärras och priserna fortsätter att stiga kraftigt. Arbete har blivit en bristvara och många har förlorat sina jobb. För många familjer har det ekonomiska trycket blivit så stort att de inte längre bara oroar sig för säkerheten och landets politiska framtid, utan också för att tillgodose de mest grundläggande behoven i vardagen.

I korta telefonsamtal med nära och kära utanför landet beskrev familjerna det kombinerade trycket av medicinbrist, behandlingskostnader, inflation, arbetslöshet och osäkerhet. Viktiga varor har blivit knappa eller plötsligt oöverkomliga. Många mediciner är nu antingen inte tillgängliga eller kostar flera gånger mer än de en gång gjorde. För dem som lider av kroniska sjukdomar har det i vissa fall blivit nästan omöjligt att fortsätta behandlingen.

Varor som tidigare var lättillgängliga saknas nu eller är prissatta långt utanför räckhåll. Många familjer är oroliga för hur de ska kunna tillgodose sina dagliga behov.

Det finns en växande utmattning och en alltmer otrygg atmosfär. Människor beskriver arbetslöshet, skulder och tyngden av ständiga ekonomiska påfrestningar – något som inte bara påverkar försörjningen utan också tär på sinnen och själar. Kontrollpunkterna har blivit fler och i vissa områden har beväpnade grupper som irakiska Hashd al-Shaabi och Fatemiyoun synts till. Utöver det synliga hotet menade vissa att atmosfären i sig har skapat en djup känsla av osäkerhet.

I alla dessa samtal uttryckte många en djup oro över att det lidande de har utstått inte får vara förgäves.

Ge nu för att hjälpa till att ge akut mat och hjälp till familjer som kämpar för att överleva

En oförändrad regim

Som Lana Silk, VD och koncernchef för Transform Iran, delade med sig av CBN News:

Den iranska regimen har spelat ett spel hela tiden. Felet vi har gjort är att tro att de är intresserade av någon form av rationell förhandling. Regimen kommer inte att låta sig skrämmas att förhandla eller retirera. Det är otänkbart för dem. Deras mål är resoluta. En fördröjning av en annan typ av beslutsamma åtgärder mot regimen (inte dess folk) skulle kunna vara produktiv, men jag undrar om det är möjligt att nå det slutresultat vi vill ha utan våld. Varje dag som regimen får tid att andas ut är ytterligare en dag för dem att planera fler militära åtgärder.

Att hålla fast vid tron under osäkra dagar

Men historien är ännu inte över. Vi fortsätter i bön och förtröstan på att Herren ska få sin seger och att Irans historia i slutändan ska återspegla Guds ära.

I tider som dessa är det viktigare än någonsin att hålla vårt fokus på Jesus. Vår tro – vårt hopp – är inte på någon regim eller ledare eller jordisk makt. Vår tro är på Jesus Kristus allena. Kyrkan i Iran är väl medveten om detta. Mitt i den dagliga kampens realiteter hör vi berättelser om hopp, tro och mod. Kyrkan lever och mår bra, de förlorade får höra evangeliet och konvertiter får undervisning.

Oavsett hur kaotisk situationen ser ut är Gud trofast, suverän och har kontroll. Han har planer på att gynna och inte skada Iran. Han har planer på att ge iranierna ett hopp och en framtid. Vi ber att hans vilja skall ske, på jorden – och i Iran – som i himlen. Och vi ber detta med tacksägelse och låter Guds frid överskrida all vår förståelse:

“Var inte oroliga för något, utan framlägg i allt era önskemål för Gud genom bön och framställning med tacksägelse. Och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall bevara era hjärtan och sinnen i Kristus Jesus. .” Filipperbrevet 4:6-7

Vänligen fortsätt att be för Iran

Folket i Iran behöver era böner och ert stöd.

Under denna tid av växande osäkerhet och press är bön fortfarande ett viktigt sätt att stå vid sidan av dem som dagligen bär på rädsla, förlust och instabilitet. Be att de miljontals iranier som idag har förlorat sitt hopp ska få höra evangeliet och förankra sitt hopp i den ende som aldrig kommer att göra någon besviken. Be också för våra team och för det fortsatta arbetet i en komplex och föränderlig miljö.

Vid sidan av detta kan ditt praktiska stöd hjälpa våra team på plats att reagera i realtid. För närvarande pågår arbete för att hjälpa till med humanitära insatser, traumarådgivning och utbildning av evangelister och missionärer som ska arbeta i samhällen över hela landet och ge vård, hopp och andligt stöd där det behövs som mest.